Jag möter ofta människor som säger samma sak:
"Jag vet att jag måste börja träna. Jag vet att jag inte orkar som förr. Jag vet att kroppen inte klarar av vardagen längre. Jag vet att det bara kommer bli jobbigare om jag inte gör något nu."

De vet. Du vet. Vi vet.

Och ändå... händer inget.

Det bokas en prova-på-månad. Det köps träningskläder. Det följs några inspirerande konton på Instagram. Men sen då?
Tillbaka i soffan. Tillbaka i stressen. Tillbaka i "jag borde...".

Så varför? Varför gör vi inte det vi vet är bra för oss?

Är det lathet?
Är det rädsla för förändring?
Eller är det ren dumhet – att aktivt välja bort sin framtida livskvalitet för lite kortsiktig bekvämlighet?

Det låter hårt. Men låt oss vara ärliga:
Du skulle aldrig låta din bil gå 30 000 mil utan service.
Du skulle aldrig slarva med underhållet på ditt hus och sen bli förvånad när taket läcker.
Men din kropp – som ska bära dig genom resten av livet – den får stå tillbaka.

Vi vet att träning förbättrar sömnen, orken, humöret, immunförsvaret, livsglädjen. Vi vet att den minskar risken för sjukdom, skador och nedstämdhet. Vi vet att det inte behöver ta mer än ett par timmar i veckan.

Ändå tvekar vi.

Är det verkligen lathet?
Ja, ibland. Det är bekvämt att inte anstränga sig. Vi är vana vid snabba lösningar. Träning är inte en quick fix – det är ett val du gör varje dag.

Är det dumhet?
Kanske. När man gång på gång skjuter upp något man vet är livsviktigt – och tror att det "nog ordnar sig". Det är inte okunskap längre. Det är ett aktivt självbedrägeri.

Men mest av allt tror jag det handlar om rädsla.
Rädsla för att misslyckas.
Rädsla för att inte räcka till.
Rädsla för vad som händer när man faktiskt börjar må bra – när ursäkterna försvinner och man står där, stark och ansvarig för sitt eget liv.

Så vart går gränsen mellan lathet och dumhet?
Den går där du slutar skylla ifrån dig.
Där du bestämmer dig för att inte förstöra din egen framtid med ursäkter.
Där du väljer att ta tag i din hälsa – trots att det är jobbigt, trots att du är trött, trots att du är rädd.

Du har allt att vinna – men du måste våga ta första steget.
Och du behöver förstå en sak:
Ingen kommer att göra det åt dig.

Men du ska också veta – du behöver inte klara det själv.
Jag, och många med mig, älskar att stötta, peppa och dela med oss av det vi kan.

Mitt jobb är att du ska känna dig trygg, sedd och att vi tillsammans hittar en nivå som passar just dig – oavsett var du börjar.

Träning ska kännas bra. Den ska ge energi, glädje och stärka både kroppen och huvudet.
Det handlar inte om prestation – det handlar om att må bra. Nu, och i framtiden.

Och du – jag finns här när du är redo.

/Erica